Fickparkeringen

En ej namngiven, artonårig tjej hade i sin strävan efter ett körkort till sist kommit fram till dagen D. Dagen för den sista bedömningen. Var hon värd friheten? Klarade hon av ansvaret?

Nervositeten tog över från det att hon satte sig i bilen. Hon babblade oavbrutet men det gick ganska bra för tjejen. Tills slutet av proceduren då körkortsförättaren beordrade tjejen att svänga in på skolgatan, en parkering i centrala Uddevalla. Det var en tisdagsförmiddag och det var långt ifrån fullt.

"-Jag vill att du försöker hitta en plats att parkera på. Föreställ dig att det är fullt av bilar här." sa den som vanligt fåordiga och bistra gubben från vägverket och tittade ner i sitt protokoll.

Tjejen krypkörde nervöst framåt. Smög samtidigt som hon kollade efter lämplig plats. Hon körde längre och längre och tillslut hade hon kört förbi alla platser tills hon nästan var framme vid korsningen.

"-Vad håller du på med? du skulle ju parkera." sa gubben irriterat.

Tjejen vände sig mot gubben, ryckte på axlarna och utbrast; "-Det var fullt" och styrde ut på vägen. Tjejen fick sedan styra tillbaka till vägverket och väl där fick hon en lapp med ett tydligt kryss i rutan för godkänd.