Att begrava en vän

Vi visste alla att dagen skulle komma. Ändå är det så svårt att förstå. Svårt att förstå att du är borta. Marks, vi skrattade, vi grät, gud i helvete vad vi grät, vi dansade och skålade för dig. Och vi tänkte alla att du skulle vart där. Man ska inte behöva begrava sin vän, Marks. Man ska inte behöva begrava dig. Eller sprida din aska på skutan. Men jag ska tänka på dig varje gång jag är upp. Jag ska minnas dina vänliga ögon, din omtänksamhet och våra nattpromenader. Crazy and free, I hope you're not lonely without me. Din begravning var vacker men gräslig Marks. Man ska inte behöva begrava dig.

Om vad du inte förstår

Du hintar om att komma hit och jag svarar något om varmt te. Du avböjer, det är något som skrämmer antar jag. Det är väl min inneboende och att vi inte är bara vi då. Vi är inte i hemlighet då. Och vad du inte förstår är hur mycket det sårar. Och vad du inte förstår är att jag sedan den dagen gråtit mig till sömns och för ett ögonblick trodde jag att jag skulle slippa ikväll. Men att erkänna mina tårar skulle jag aldrig göra. Istället slänger jag ur mig hårda ord och försöker trycka undan tårar. Och vad du inte förstår är hur mycket din hemlighet sårar. Och det är det som förstör vår vänskap, sakta men säkert.

Någonting är fel

Det är en vecka sedan och någonting är fel. Magen värker och ryggraden känns som den ska gå av. Någonting är fel. Jag har inte sett honom sen dess, han har inte frågat hur jag mår. Mitt hjärta är brustet och jag försöker bita ihop. Jag vill inte förlora en till vän. Men någonting är fel när varje andetag gör ont. Det borde inte göra såhär jävla svinont efter en vecka. Och jag gjorde det här för hans skull och han har inte ens frågat hur jag mår.