Idioter; inklusive mig.

Det där med att kasta sig ut, jag vet inte.. jag tycker jag försöker, försöker kasta mig ut med så små murar runt hjärtat jag kan. Jag verkar bara lyckas träffa idioter. Nej, jag ska inte säga idioter. Men dom beter sig som det. Dom är säkert rätt för någon. Bara inte för mig. Dom jag träffar verkar bara vilja ligga. Inklusive M. Sist han var här? Nope, jag tror inte han frågade hur det var med mig. För ett ögonblick trodde jag det fanns en karl från staden som brydde sig. Han frågade hur det var med mig. Han frågade om mina drömmar och mina tankar. Han kom hit när han lindat mig runt sitt finger tillräckligt många varv, jag föll. Jag föll rakt i hans armar och sedan visade han sig vara ännu en sådan där. Jag vet jag sa att jag inte skulle säga idiot. Men han är det.
Och framförallt; jag är det.
Jag vet inte, jag funderar på att bygga upp dom där murarna igen. Fast jag vill ha hoppet och tron kvar.
Det verkar dumt med murar på något sätt, men det verkar jävligt tryggt också.
Ibland, önskar jag.. Ibland, typ som ikväll, önskar jag att det fanns en människa i mitt liv som frågade hur det är med mig.

..Och någon jag kunde frågat om hur hans dag varit..