Förlåt

Förlåt för att jag älskar dig. Förlåt för att jag hatar dig. Men jag kan inte förlåta mig själv för det liv jag tagit. Jag kan inte förlåta dig för att du fick mig till det. Mitt hjärta är infekterat, mitt liv är förstört. Förlåt men jag kan inte förlåta dig och mig för det liv vi tog.

Trasig bro

Min bro är trasig och ligger begravd i snön. Jag känner mig ivägen här. Som om jag inte har någon rätt att åka hit längre. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och ikväll saknar jag mina döda vänner men ni ligger begravda under snön och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Du är inte min.

Du är inte min. Jag hatar dig för det. Jag är inte din så begär ingenting. Du är inte min men du har mig fast jag inte vill. Du är inte min. Försvinn.

Att begrava en vän

Vi visste alla att dagen skulle komma. Ändå är det så svårt att förstå. Svårt att förstå att du är borta. Marks, vi skrattade, vi grät, gud i helvete vad vi grät, vi dansade och skålade för dig. Och vi tänkte alla att du skulle vart där. Man ska inte behöva begrava sin vän, Marks. Man ska inte behöva begrava dig. Eller sprida din aska på skutan. Men jag ska tänka på dig varje gång jag är upp. Jag ska minnas dina vänliga ögon, din omtänksamhet och våra nattpromenader. Crazy and free, I hope you're not lonely without me. Din begravning var vacker men gräslig Marks. Man ska inte behöva begrava dig.

Om vad du inte förstår

Du hintar om att komma hit och jag svarar något om varmt te. Du avböjer, det är något som skrämmer antar jag. Det är väl min inneboende och att vi inte är bara vi då. Vi är inte i hemlighet då. Och vad du inte förstår är hur mycket det sårar. Och vad du inte förstår är att jag sedan den dagen gråtit mig till sömns och för ett ögonblick trodde jag att jag skulle slippa ikväll. Men att erkänna mina tårar skulle jag aldrig göra. Istället slänger jag ur mig hårda ord och försöker trycka undan tårar. Och vad du inte förstår är hur mycket din hemlighet sårar. Och det är det som förstör vår vänskap, sakta men säkert.

Någonting är fel

Det är en vecka sedan och någonting är fel. Magen värker och ryggraden känns som den ska gå av. Någonting är fel. Jag har inte sett honom sen dess, han har inte frågat hur jag mår. Mitt hjärta är brustet och jag försöker bita ihop. Jag vill inte förlora en till vän. Men någonting är fel när varje andetag gör ont. Det borde inte göra såhär jävla svinont efter en vecka. Och jag gjorde det här för hans skull och han har inte ens frågat hur jag mår.

Att döda en dröm

Att fatta ett beslut man inte vill ta. Att säga ja när hjärtat skriker nej, nej, nej! Att älska den som sårar. Att klandra sig själv mellan varje tår. Att sörja förlorad framtid. Att fatta ett beslut man inte vill ta. Och veta att jag alltid kommer ångra mig. Att döda.

En tanke från västkusten

Å jag saknar dig så mycket att jag hatar mig.

Pumpa hjärta, pumpa, slå. Stanna inte, kämpa på.

Det är kallt och ensamt i sängen på morgonen. Det är kallt och ensamt under bron ikväll. Det är kallt och ensamt i mitt liv.

Första snön

Mannens bröllop tar upp all tid och all hjärnkapacitet nu. Det är mycke jobb med att vara toastmaster, eller toastmistress som dom så fint har satt som titel på mig. Geisha vill ha jackrussel och på 556-meter-över-havet-jobbet byter vi ägare. Och med det byter jag också chef och allt känns väldigt mycket och väldigt osäkert nu. Det kommer ändå väldigt lägligt på nåt sätt. För med huvudet fullt hinner jag inte riktigt känna hur ont det gör i hjärtat. Igår föll första snön på skutan och mannen menar att det är mitt kalla stenhjärta som sätter minusgraderna i vinter. Och jag tror de va M som sa härom dagen att vintern kommer bli den kallaste på många många år.

Om att inte vilja leva men inte vilja dö

Det sitter en kniv i mitt hjärta. Det sitter en kniv i mitt hjärta och så länge vi inte pratade satt den där och gjorde ont, så ont att jag trodde jag skulle gå sönder. Sen stannade du bilen och jag sa, Det finns inget att säga. Men du gav dig inte och jag gav efter. Jag kan ju inte stå emot dig, jag är ju kär. Och jag lyssnar på dig och dina ord. Tillslut vill jag bara att du ska må och ha det bra. Så innan vi skiljs skojar vi och skrattar vi. Och du tystar natten med ett farväl. Och du vrider om kniven i mitt hjärta när du kysser mig. Sedan den natten förblöder jag. Jag är inte rädd för att dö, men rädd för att leva död.

Tusentårar

Jag saknar honom så förbannat mycket. Det gör så ont! Det gör så förbannat ont!

Glupafallet i höstskrud är allt som finns ikväll

Om att vara dum i huvudet

Han pratade om första gången vi träffades. Jag hade nästan glömt hur det var då. Hur jag absolut inte tyckte han var nå trevlig å ganska dryg. Och han pratade om hur jag var kaxig och ganska otrevlig jag också. Och jag tänker att vad mycket lättare det hade varit om jag fortfarande kände så. Vad mycket lättare det had varit om han hade fortsatt vara en dryg jävel. Och sedan pratar han om hur jag får molnen att virvla i motsatt riktining, eller nåt åt det hållet. Och det lät så poetiskt att jag tappade andan. Fast jag vet att det är tomma ord så tappade jag andan. För vänner får inte moln att virvla i motsatt riktning, Och det är ju en vän jag är för honom.
Dessa tomma ord håller mig vaken om nätterna och jag åker ut till bron för att se vattnet flyta förbi. Mycket vatten skall passera innan dina ord inte krossar mig. Och jag åker ut dit bara för att påminna mig själv om att vattnet fortfarande rinner under bron. Och jag har åkt ut dit varje natt i veckor nu, bara för att påminna mig själv. Och jag måste ju vara dum i huvudet som inte fattar att vattnet rinner oavsett om jag sitter där eller inte. Och jag måste ju vara dum i huvudet som trodde att han faktiskt tyckte om mig lite.

Och ibland är det inte så jävla roligt att vara dum i huvudet. Ibland är det så man bara vill sitta nätterna igenom och stirra på mörkt vatten och hoppas att solen aldrig går upp igen.

Mitt liv är en lögn

Dripp, dropp. Dripp, dropp. Dripp. Det droppar sommarregn från balkongen ovanför och morgondimman väller in från duvudsfjärden. Tidiga morgonstrålar torkar tårarna på min kind. På något konstigt vis var det skönt att prata med honom igen. Skönt att höra sanningen. Han har aldrig tyckt om mig. Aldrig tyckt om mig som något annat än en vän. Och jag önskar att det inte var så. Det betyder ju att allt jag trott och tänkt bara har varit mina egna hjärnspöken. Det gör mig ju lätt galen och hur ska jag kunna lita på mina egna tankar igen? Jag trodde ändå att jag hade betytt något för honom. Men inte, han har aldrig luktat gott för min skull, aldrig kysst med känsla, aldrig kramat hårt, aldrig lett med hela hjärtat, aldrig öppnat sig helt, aldrig tänkt på mig som jag tänkt på honom. Och det gör de senaste 4 åren av mitt liv till en stor fet lögn.
Och jag sa till honom att jag kunde ta sanningen. Det var väl så fel det bara kunde bli. Inte fan kunde jag ta sanningen. Då hade jag väl inte suttit på ett kallt balkonggolv hela natten och gråtit. Då hade jag väl inte suttit med tungt hjärta och blödande bröst. Då hade jag inte suttit här och inte kunnat förlåta mig själv.
Det gör så ont och är så smärtsamt att jag inte vet vart jag ska ta vägen!
Han tycker inte om mig och har aldrig gjort.
Mitt liv är en lögn

Där mörkt vatten porlar

Att svara varenda gång du skickar ett sms är för svårt. Jag ser inte vad jag ska skriva genom alla tårar. För varje gång du hör av dig rasar muren jag försöker bygga upp. Så jag ber dig. Hör inte av dig igen om du inte kan säga vad jag vill höra. Riv inte ner min mur om du inte tänker vara där och hjälpa mig bygga upp den igen. Vänner gör inte varann ont M. Snälla var inte självisk. Du har ju allt. Jag önskar jag kunde få allt med dig. Men går inte det så låt mig iallafall få försöka någon annan stans. Snälla var inte självisk. Och du har rätt. Jag visste precis vad jag ville ha sagt sist. Jag ville säga tiotusen ord till men fick ur mig ungefär tre av dom. Svårare ord har jag aldrig sagt. Men det skulle inte vara rätt av mig att inte låta dig få tala.


Därför M, om du vill, och om du vill få sagt nåt till mig, så väntar jag under bron vid midnatt på fredag för att lyssna på dina ord.


Men jag ber dig, var ärlig med mig och var inte självisk. Du är bättre än så.


Och det är därför du har en så stor plats i mitt hjärta.

Jag är inget.

Tillbaka från Game fair på Fäviken och hur jag oroade mig så mycket helt i onödan. Var rädd att springa in i honom, för vad säger man då?
"Hej. Allt bra?"
Hur säger man sånt när man egentligen bara vill gosa in sig i hans nacke som så ofta luktar skog, karl och skoter.
"Jag saknar dig också?"
Ja för svarat på hans sms har jag ju inte gjort men nog vet han väl att jag saknar honom. Men hur säger man det när man vill gråta så mycke man saknar honom.
"Kul å se dig?"
Hur säger man något sånt när jag vet att det kommer sticka som en kniv i hjärtat för än en gång kommer jag bli påmind om att du inte vill vara med mig. Att du inte är kär i mig, att du har någon annan, någon bättre, någon finare.
"Hur har du haft det?"
Berätta allt för jag saknar din röst fast berätta ingenting för jag vill ju försöka glömma dig. Och vad du än gör, fråga inte samma fråga tillbaka.
Förr eller senare kommer jag springa på honom. Vad gör jag då? Vad säger man? Vad finns att säga?
Åh, vad jag önskar att jag kunde få spola tillbaka tiden till någon av alla gånger vi gosat och myst och skrattat och pratat och älskat och kyssts, och sen stanna tiden där. Sen kunde jag låtstas just i det ögonblicket att allt var perfekt och levt det ögonblicket om och om igen.
Jag saknar ett oss som aldrig varit. Och jag hatar mig själv för alla bilder jag målat upp om oss i mitt huvud. Det finns inget oss.
Det är du och hon.
Jag är inget.

Vatten under broarna

Tillbaka från ännu en flykt, de e konstigt hur en norsk flygplats kan skapa sånt lugn och hur livet i främmande länder kan vara så annorlunda mot jämtland. Ändå är jag den samma. Åker ner till bron i hålland för en stunds tankar. Mycket vatten ska rinna under dessa broar innan jag slutar sjunga vemodiga sånger här. Jag saknar dig och kanske har du slutat tänka på mig. Tänder ett ljus och tänker att olycklig kärlek är djävulens påfund. Minns en natt förra sommaren när jag satt här under bron och du satt bredvid. Vi pratade mycke den kvällen om hur bräckligt och skört livet är. Kanska gör jag fel som släpper dig och inte kämpar. Tänk om allt tar slut idag, eller imorgon, minns jag att jag tänkte när vi satt där och stirrade in i lågorna. Tanken är den samma idag trots att det bara är ett litet värmeljus som brinner. Kanske tar allt slut idag, eller imorgon eller om femtio år. Jag fick iallafall berättat vad jag kände för dig innan jag dör.

Och det har varit någon här sedan sist, och jag kan inte annat än att undra om du röker marlboro igen?

Med mina tankar är jag ensam ikväll. Därför åker jag ner till bron efter solen lämnat jorden och sjunger vemodiga visor till kompet av mörkt porlande vatten.

Som Ristafallet

Han slutar inte skicka sms. Skriver om att han inte vill vara självisk men att han saknar att prata med mig. Jag saknar honom också. Jag saknar honom så de gör ont. Jag skriver tusen sms till svar men skickar aldrig iväg dom. Allt känns så meningslöst. Ingen idé att gå under jorden, ingen idé att fly landet, ingen idé att svara. Det kvittar hur gärna jag vill ha honom. Alla de där starka känslorna och kittlandet i magen, åtrån och lusten, lugnet och lyckan. Vad jag känner för honom känner han för någon annan. Och jag hoppas han är lycklig. Jag gör verkligen det. Han är värd det bästa. Ändå gråter jag mig till sömns varje kväll och i mina drömmar pratar han om oss. Och varje morgon blir jag ledsen och besviken när han inte smugit sig in i min lägenhet och jag blir utan morgonkyss. Varje dag är ännu en dag utan honom, å jag saknar honom så det gör ont. Varje morgon är sängen tom och jag vill inte gråta mer. Jag vill inte gråta mer.

Störst av allt är tomheten. Och den är så stor att luften inte får plats i mina lungor.

Framtiden försvann i dis. Kvar så fann jag ömma minnen. Men väntar ej på glöd ur is. Sällan är det vindar vänder. Så stanna. Förbanna. Var min! Försvinn! Jag flyr till andra länder.

Det gör så ont..

Det gör så ont att släppa taget om honom. Det är två veckor sedan jag till slut fick det ur mig. Efter fyra år från och till. Vi kan inte vara vänner längre. Inte alls? Inte alls. Vi kan inte vara vänner längre, jag blir kär i dig. & jag har varit kär i dig så länge. Jag hoppades så länge på en förändring. Men även om jag betyder mycket för dig (av smset att dömma) betyder du mer för mig. Jag kan inte plåga mig själv såhär längre. Jag måste gå vidare fast just nu vet jag inte ens hur jag ska kunna stå. M jag saknar dig så det gör ont. Jag vill vara din, din, din! Jag vill att du och jag ska vara vi.
Det gör så ont, ont, ont att släppa taget om dig M. Jag minns en sommarnatt vid vänern, det är precis ett år sedan. Jag försökte få dig att förstå att vi inte kan hålla på. Bara vara vänner och vara vänner öppet. Skämdes du för mig? För att vara min vän? Så träffar jag dig på konsert och bandet är sjukt bra och kvällen är sjukt bra för att jag får se dig men det fanns ett avstånd mellan oss då. Även om du pratade och skrattade med mig då fanns ett avstånd i luften mellan oss. Ett avstånd som aldrig finns när du sitter i min soffa och dricker kaffe. Ett avstånd som aldrig finns när vi ligger bland lakanen. Det var väl där och då på den där konserten jag insåg att det där med att vara vänner öppet aldrig kommer att fungera för dig. Och att jag är så förbannat kär i dig att jag aldrig kommer orka ha ett avstånd i luften mellan oss. Det gör så ont att släppa taget om dig. Och jag önskar att jag kunde känna för någon annan som jag gör för dig. Det går inte. Det finns ett lugn i dig och något i din röst. Jag har fallit för hur det drar i dina tinningar när du ler.
Det gör så förbannat ont och vänner gör inte varann illa. Det gör så förbannat ont och kommer det alltid göra såhär ont? Det är inte ett tomrum du lämnar i mitt liv, det är ett universum.
Det gör så förbannat ont att älska dig M.
Och jag kommer alltid älska dig..

De e dåligt för i backen...

...men jag kan inte sluta tänka på din fasta rumpa.

jag har gjort något dumt

Jag har gjort något dumt. Det är så fel. Men det är så bra så jag fortsätter göra fel. Och någonstans är det så enkelt att inte tänka på hur fel det är. Så jag fortsätter göra fel.