torsdag, juni 30

Det gör så ont..

Det gör så ont att släppa taget om honom. Det är två veckor sedan jag till slut fick det ur mig. Efter fyra år från och till. Vi kan inte vara vänner längre. Inte alls? Inte alls. Vi kan inte vara vänner längre, jag blir kär i dig. & jag har varit kär i dig så länge. Jag hoppades så länge på en förändring. Men även om jag betyder mycket för dig (av smset att dömma) betyder du mer för mig. Jag kan inte plåga mig själv såhär längre. Jag måste gå vidare fast just nu vet jag inte ens hur jag ska kunna stå. M jag saknar dig så det gör ont. Jag vill vara din, din, din! Jag vill att du och jag ska vara vi.
Det gör så ont, ont, ont att släppa taget om dig M. Jag minns en sommarnatt vid vänern, det är precis ett år sedan. Jag försökte få dig att förstå att vi inte kan hålla på. Bara vara vänner och vara vänner öppet. Skämdes du för mig? För att vara min vän? Så träffar jag dig på konsert och bandet är sjukt bra och kvällen är sjukt bra för att jag får se dig men det fanns ett avstånd mellan oss då. Även om du pratade och skrattade med mig då fanns ett avstånd i luften mellan oss. Ett avstånd som aldrig finns när du sitter i min soffa och dricker kaffe. Ett avstånd som aldrig finns när vi ligger bland lakanen. Det var väl där och då på den där konserten jag insåg att det där med att vara vänner öppet aldrig kommer att fungera för dig. Och att jag är så förbannat kär i dig att jag aldrig kommer orka ha ett avstånd i luften mellan oss. Det gör så ont att släppa taget om dig. Och jag önskar att jag kunde känna för någon annan som jag gör för dig. Det går inte. Det finns ett lugn i dig och något i din röst. Jag har fallit för hur det drar i dina tinningar när du ler.
Det gör så förbannat ont och vänner gör inte varann illa. Det gör så förbannat ont och kommer det alltid göra såhär ont? Det är inte ett tomrum du lämnar i mitt liv, det är ett universum.
Det gör så förbannat ont att älska dig M.
Och jag kommer alltid älska dig..