Sårad

Måste skriva av mig, men jag kan inte sätta ord på det här. För första gången känner jag att han, M, är elak mot mig. Han la över sitt eget dåliga samvete på mig.
Jag kan ta det. Det här är inte lätt för honom.
Men att ge mig dåligt samvete och sedan skita i att jag vill komma fram till en lösning.
Det är bara elakt.
Och jag är så arg och ledsen. Sårad.
Vad hände med att vara vänner? Vänner gör inte så..
Värre gör det också när han ringde en morgon och sa; visst, vi kan snacka..
Inte ett ord sedan dess.
Varför är han elak mot mig?
Vad har jag gjort för att förtjäna det?

Sömnlös

Jag kan inte sova. Jag tänker på dig. Jag tänker på alla fel jag gjort mot dig. Förlåt.

om att mönster upprepar sig

Nysnön vräker ner över VM-byn och i dagboken från 2011 hittar jag det där samtalet med M. Då berättade jag att jag var kär i honom, och vi pratade om olycklig kärlek. Han berättade att han varit olyckligt kär i en tjej i över fem år. Och jag måste bara fråga honom om det nu. Han menar att han kommit över henne. Att han ringde henne någon gång, att han inte fick nåt gensvar, att hon inte ville prata med honom.
Och tanken slår mig att det där är jag. Någon gång i framtiden, när jag blivit sårad en gång för mycket, kanske ringer han mig då. Kanske är det jag som inte ger honom något gensvar då. Kanske vill jag inte prata med honom då. För jag tror att snart har jag fått nog. Den känslan har börjat krypa sig på. Det börjar bli för mycket saker som bygger på hög.
För mycket som sårar.
Som att han menade att han var kär i mig i höstas, men ändå ville han inte vara med mig. Eller som det där att förr kunde han prata om att han ville ha med mig till öar på andra sidan jorden. Det har jag inte hört på länge. Nu ska han åka själv. Och jag tänker att gör det. Snälla gör det för kanske är det lättare att komma över dig om du är på andra sidan jorden. För jag måste komma över dig. För det är så tydligt att vi inte vill samma sak. Hade vi velat det hade du tagit dig tid för mig.
Men skit samma.
Nysnön gör mig lycklig.

För dum för mitt eget bästa

Han skriver att han ska sova i VM-byn inatt.
Jag önskar han ville sova där för att han skulle sova med mig.
Men det gör han aldrig.
För han vill inte sova med mig.
När ska jag fatta det?

Nätter med maror

Mardrömmarna är tillbaka och jag är rädd för att somna igen. Jag vet att det är drömmar. Jag är inte dum. Men paniken när jag vaknar med ångest och gråt i halsen, med en klump i magen och när jag skriker rakt ut i mörkret. Det gör mig rädd, för tänk om det aldrig går över. Tänk om det aldrig blir skönt att sova igen.
Så jag har smugit mig upp till huset, krupit in hans famn. Han stryker mig över håret och han frågar ingenting. Bara håller om. Och tillslut har jag somnat. Sovit drömlöst. Och det är skönt. Men det skrämmer mig. För jag har ingen som sover bredvid mig varje natt.
Och ikväll har han åkt från ön igen. Ikväll måste jag sova själv. Och det skrämmer mig att det skrämmer mig.
Tänk om det aldrig går över.

Och jag tänker oundvikligt på M. Tänk om han har fått ett så hårt fäste i mitt hjärta att det aldrig går över. Tänk om jag aldrig kommer kunna släppa honom helt. Tänk om jag aldrig kommer kunna släppa in någon annan lika nära. Tänk om jag aldrig får sova en enda natt med honom. Tänk om jag alltid kommer klara av att vara hans vän. Tänk om det här aldrig går över.

Tänk om det här aldrig går över.