Få saker är som nysnö

Jag är tillbaka i jämtlänska fjällen och i Åre. Jag möttes av en solnedgång och en känsla av att komma hem. På min balkong yr nysnö och det har vräkt ned det senaste dygnet. Från min lägenhet hörs jamska toner av en Halvarsson. L ringer bara för att säga att hon saknar mig och vi pratar länge om allt och ingenting. Och hon frågar hur jag mår och för första gången på rikigt länge mår jag helt jävla fucking underbart! Sen ropar Kajsa och jag springer upp till henne och girlsen för att röka och skvallra. Tove ligger mest tyst för hon fick både hjärnskakning och spricka i ryggkota på Bygget i tisdags. Livet i Åre kan vara hårt. Också kan det vara jävligt lätt. Mitt liv är så lätt. Och så underbart. Och det finns få saker som är bättre än nysnö. Skulle vara att älsklingen och hans vänner kommer imorgon då..

Flygplatsluft

Dimman lag tat over Aresjon for snart en vecka sedan. Luften var hog, klar och kall och det kandes som om dimman skulle latta. Det kandes som om det skulle bli en vacker dag sa jag packade ihop en liten vaska. For i mitt sinne lattade dimman dar och da. Jag vet inte om den kommer tillbaka, an ar det klart. Nar det borjade ljusna begav jag mig ut pa ishala vagar. Mot ljuset, mot gryningen, bort darifran. Och jag kor och kor och kor tills jag far kramp. Da stannar jag for kaffe och cigg och for att samla tankar. Men ja hittar inga tankar sa jag fortsatter kora och an har jag inte kommit fram. Men jag har kommit bort. Bort fran min VM-by. Jag har ingenting att hamta dar. Sa jag andas annan luft nu och vet inte nar jag kommer tillbaka.

Beslutsam

Väckarklockan ringer 04.00 och det är något som är fel. Jag har drömt om dig hela natten och i sängen luktar det karl. Ändå ekar lägenheten tom och jag springer till badrummet för att spy. Halv fem har ja satt på mascara, leende och täckbrallor, redo att möta morgonpromenad i 30 grader. När jag kommer ut är något fel. Visst blåser det lite men det fryser inte i näsan, jag får inte vita ögonfransar. Det är två minus och halvvägs upp i fjällgårdsbacken spyr jag vatten. Det sitter så mentalt det där med att spy. Tur ändå att man är positivt lagd till sinnet och tänker. "Idag var det bara två, igår var det tre" Det sitter mentalt det där med att spy. På jobbet borstar jag tänderna och dukar fram frukost och sen får jag prata lite franska. Och det gör mig glad, och snart blommar mimosan på franska rivieran. Och jag tar en cigg efter jobbet och tänker att det är inte så bra med mig. Men det kommer att bli. Det måste det.

Vad som sades i hennes kök..

Det är något speciellt med Geisha och mig. Vi pratar aldrig djupa saker men det finns nog ingen som känner mig så bra och läser mig så lätt. Och det är lätt att vara med Geisha för hon sätter saker i ett större perspektiv när jag snöar in och blir trångsynt. Och varje dag lär hon mig att det finns värre, det kunde vart värre. Hon säger "Get over it!" och menar; ta det inte så hårt. Och jag dyker in på hennes kontor och låter världen rinna av mig. Bryter ihop på hennes golv när jag inte orkar möta det som väntar där hemma. När jag inte orkar med allt. Och hon säger ingenting utan ger mig kaffe och en kram. Eller är det jag som inte hör? Och när jag har varit hemma bubblar jag av ilska och vill sitta tyst med dig. Men du har inte tid för mig. Du har tid för en choklad i andras sällskap och det är fine. Men jag orkar inte med när du inte ens säger hejdå och jag orkar inte höra vad vännen säger i sitt kök senare på kvällen. Jag orkar inte höra att du säger samma till henne som till mig. Och jag har väl hela tiden vetat att du inte känner för mig som jag känner för dig. Men jag har hela tiden velat tro att du respekterat mig.

Och du som borde bry dig vill bara vara med mig när jag är glad. När jag är enkel och när jag ger dig vad du vill ha. Men precis som andra gånger jag haft det svårt finns du inte där. Istället är det en hård man som breder ut sina vingar och jag blir så rörd av hans omtanke för sådan omtanke har jag sällan fått.

Jag borde ha ångest för igår men han betyder inte tillräckligt mycket och jag har så mycket större problem..

Igår var jag full. Jättefull. När jag vaknar, vaknar jag head over heels. Och igår var jag head over heels for you. Och vi verkar turas om att skämma ut oss för varann och igår var det min tur igen. Och när jag vaknar är det första jag gör att kolla så alla tänderna är kvar och det andra jag gör är att fundera på vad som fan hände igår? Och på balkongen har ölen fryst sönder för i VM-byn är det så kyligt att man får vita ögonfransar när man morgonröker. Och när jag morgonröker minns jag hans "Vilken annan dag som helst Jeja men inte ikväll". Oh, damn jag är bra på att göra bort mig. Men jag har större problem att tänka på. För jag har ett spärrat bankomatkort och inga kontanter. Och kortet kommer om en vecka och jag jobbar när banken är öppen, och kylskåpet innehåller en morot, en ost och gammal mjölk. Och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna vara ledig för att laga min bil. Och jag vet inte hur jag ska orka jobba såhär mycket i flera månader till. Och när dom månaderna är över står jag utan jobb men ändå med en hyra som skall betalas. Och jag vet inte hur jag ska klara av att bli en bättre vän. För jag suger på det för tillfället. Och jag vet inte hur och jag vet inte hur och jag vet inte hur. Jag vet inte hur jag klarar det här. Jag vet inte hur jag klarar av att kliva ur sängen när det gör ont i mig. Och jag fick en kram som betydde så mycket för mig men som du bara flamsade bort. Och jag vet i n t e h u r! Känner mig ensam och vilsen och bortgjord och dum. Och jag funderar på om det var så bra att flytta till VM-byn fast jag älskar den här byn. Och jag vet svaret på den. Och jag vet att du tittar på mig när du tror att jag inte ser. Precis som jag gör med dig.

tvåtusentio

Än är det ett blankt blad. Jätteblankt. Tunt blad. Så tunt att de skrivna bladen under lyser igenom. Och dom berättar en underbar historia. Och läser man mellan raderna kan man få ta del av sagan om den omöjliga kärleken jag har i mitt hjärta.
Det är nyårsafton och jag sitter ensam och känner mig ensam. Jag satt i ett djupt samtal och på middag hos min granne förrut. Och samtalet gick ut på att man inte behöver någon annan än sig själv. Och det är sant om man är stark. Och jag vet att jag är stark. Starkare än vad jag tror. Jag har klarat mig förrut. Jag kan göra det igen. Ändå känner jag mig så ensam. För jag vet att jag ställt till det ordentligt den här gången. Det finns en anledning till att han inte önskat mig ett gott nytt år. Jag har ställt till det rejält nu. Jag stötte bort honom. Och något säger mig att han inte kommer igen den här gången.
Och det kanske är lika bra. Jag är ju stark. Starkare än jag tror. Jag har nya blad att skriva. En historia mellan raderna som ska få ett slut.
And I will forever stand alone..and lonely..