Vad som sades i hennes kök..

Det är något speciellt med Geisha och mig. Vi pratar aldrig djupa saker men det finns nog ingen som känner mig så bra och läser mig så lätt. Och det är lätt att vara med Geisha för hon sätter saker i ett större perspektiv när jag snöar in och blir trångsynt. Och varje dag lär hon mig att det finns värre, det kunde vart värre. Hon säger "Get over it!" och menar; ta det inte så hårt. Och jag dyker in på hennes kontor och låter världen rinna av mig. Bryter ihop på hennes golv när jag inte orkar möta det som väntar där hemma. När jag inte orkar med allt. Och hon säger ingenting utan ger mig kaffe och en kram. Eller är det jag som inte hör? Och när jag har varit hemma bubblar jag av ilska och vill sitta tyst med dig. Men du har inte tid för mig. Du har tid för en choklad i andras sällskap och det är fine. Men jag orkar inte med när du inte ens säger hejdå och jag orkar inte höra vad vännen säger i sitt kök senare på kvällen. Jag orkar inte höra att du säger samma till henne som till mig. Och jag har väl hela tiden vetat att du inte känner för mig som jag känner för dig. Men jag har hela tiden velat tro att du respekterat mig.

Och du som borde bry dig vill bara vara med mig när jag är glad. När jag är enkel och när jag ger dig vad du vill ha. Men precis som andra gånger jag haft det svårt finns du inte där. Istället är det en hård man som breder ut sina vingar och jag blir så rörd av hans omtanke för sådan omtanke har jag sällan fått.