En stockholmsjävel och en älskan till snö

Det är något med hans käkben och smilgropar som gör att jag inte kan tänka klart. Vi håller på med nåt jävla spel tror jag, och jag hatar såna där spel. Har aldrig förstått reglerna. Har slösat tid med en gift karl istället. Jag tycker om när saker rör sig. Inte står stilla. Då tappar jag fokus och intresse. Tyvärr står det nästan stilla, men det är ändå något med hans skratt som gör att jag inte riktigt kan tänka klart. Så jag får väl öva på det där med tålamod och lära mig reglerna i det där förbannade spelet. Jag tror han kan vara värd det.
På den norska ön ligger snön vit och månen lyser alldeles röd. Sådär så man bara vet att inatt blir det nordlys, så jag ställer klockan mitt i natten så jag kan smyga ut på skaren och njuta. Och när man står nere på stranden känns det som att där horisonten är, där slutar nog världen. Det är skrämmande men betryggande. Att byta jobb kan vara det bästa jag gjort för min egen skull någonsin. Jag har hittat ett lugn och lycka i mig själv jag inte hade en aning om att den fanns där under ytan.
Jag försöker tänka klart men det är den där stockholmsjäveln och hans förbannat fina leende som får hjärncellerna att fucka ur..