young&restless

Precis som den gamla tvserien är jag young&restless. Dock är det inte lika mycket drama i min värld. (åh, vad jag önskar det var mer drama) Efter en vecka på resande fot är jag åter på västkusten där luften luktar tång och saltstänk. Och hur bra jag än tycker att det är här och hur bra jag än trivs hemma och med min familj och med mina kompisar så vill jag inte annat än bort. Young& restless. Varför är man aldrig nöjd?

Färgen på skalet spelar ingen roll

Dumburk!

På tv sa dom precis något smart. Dom sa; Du måste kunna stå på dina egna ben och inte behöva luta dig på någon annan. Mjo,mjo tänker jag att jag borde tänka. Men jag tänker att vad är det för fel om man inte alltid kan stå på sina egna ben, vad händer om man ibland måste luta sig mot någon eller något annat. Eller om man ofta måste göra det. Eller om man alltid måste göra det. Eller om man inte vet något annat än en lutande värld. Jag hatar tv när dom är sådär kloka. Var stark i alla lägen säger dom åt en. Är du inte stark så skrattar vi åt dig! Nä, jag vet att folket i tvhuset inte sitter å skrattar åt mig. Men det känns så. Å dom skrattar inte högt å rakt i ansiktet så jag kan säga ifrån. Dom skrattar bakom min rygg. Jag hatar tv när dom är sådär kloka. Bläääääää!

Peace & lovelovelove!

Efter en underbar avslutning på festivalen med lars fucking larsa winnerbäck som hemlig gästartist å en nattlig miniroadtripp hemåt finns det inget adrenalin i världen befinner sig i min kropp! Jag är sådär pånyttkär å har det det där fåniga leendet på läpparna hela tiden. Du vet det där leendet som jag jämt klagar på.. Men jag har sagt det förut å ja säger det igen, precis som säkert tusentals andra tonårsflickor; Det finns ingen som förstår mig som Larsa!

Men faktum är ju att just JAG har en speciell relation med Larsa. (Åh den har ju heller ingen sagt tidigare) Tar mig tillbaka till tiden då jag var något mer självdestruktiv än jag är nu. Då jag satt på golvet varje dag efter skolan å skrev självmordsbrev med kniven å nagellacket. (varför trodde du pappa köpt nytt fint golv åt mig?) Å även om jag absolut inte vill tillbaka till det känsloträsket saknar jag ibland att känna så mycket som jag gjorde då. Nu är jag mest en halvdomnad människa å en typisk festivalbrud. Ja, jag föredrar alkohol framför det mesta andra. Dax å sluta skriva innan man får allt för jobbiga frågor som kräver jobbiga svar. Kort sagt, Peace & Love (lovelovelove) var helt galet bra!