Kom tillbaka och ta dig tid för mig. Kom tillbaka och ät frukost med mig. Kom tillbaka så jag kan vara hård och kall mot dig igen.

Jag saknar dig så när jag vet att du är långt borta. Och jag fattar inte varför jag saknar dig så mycket mer då. När du är i närheten kan jag vara hård och kall mot dig. Då kan jag hålla dig på avstånd. Men när avståndet blir stort. Då saknar jag och oroar mig för dig.
Det tär på mig att försöka vara vän med dig. Det tar otroligt mycket kraft och energi att förstå sig på dig. Att bli glad varje gång du säger att du kommer förbi på fika eller frukost och att bli besviken varje gång. Det tär på mig.
Men när du är långt borta, då saknar jag dig. Då försvinner all ilska från tomma ord och tomma löften. Då är det jag som ringer och säger förlåt. Och du som säger att det behöver jag absolut inte göra.

glöd blev till dött

Sedan du var här har sommaren tagit slut. Nu faller nysnö över mig. Du gav mig liv som jag suddade ut. Sedan du var här är inget som förrut. Nu har tiden tickat fort. Men låt tiden gå. Jag annorlunda nu mot då. Fastän sommaren just va här. Vill jag glömma den, jag svär, sedan du var här.

Sedan du var här har skatorna byggt bo. Och jag har pratat så om trollen. Men det är dags att hålla tyst, jag vill slå mig ner till ro. Och jag vill rulla igång bollen. Sedan du var här har inget vart förgäves. Jag är annorlunda nu mot då. Du lärde mig att stå, på egna ben.

You put me through heaven and hell.

Men det fick mig att växa. Det är inget jag gör om. Nästa gång är det på riktigt. Men inte med dig. Jag är samma nu som då. Samma människa ungefär. Fast med mycket mera kraft sedan du fick mig att gå igenom det här.