Kom tillbaka och ta dig tid för mig. Kom tillbaka och ät frukost med mig. Kom tillbaka så jag kan vara hård och kall mot dig igen.

Jag saknar dig så när jag vet att du är långt borta. Och jag fattar inte varför jag saknar dig så mycket mer då. När du är i närheten kan jag vara hård och kall mot dig. Då kan jag hålla dig på avstånd. Men när avståndet blir stort. Då saknar jag och oroar mig för dig.
Det tär på mig att försöka vara vän med dig. Det tar otroligt mycket kraft och energi att förstå sig på dig. Att bli glad varje gång du säger att du kommer förbi på fika eller frukost och att bli besviken varje gång. Det tär på mig.
Men när du är långt borta, då saknar jag dig. Då försvinner all ilska från tomma ord och tomma löften. Då är det jag som ringer och säger förlåt. Och du som säger att det behöver jag absolut inte göra.