Så plötsligt står han där på fjällstugan. Han har inte dött. Han mår inte dåligt. Det har inte hänt någonting. Han har bara skitit i att höra av sig. Lam ursäkt om telefonen. Ärligt talat orkar ja inte bry mig. Hade jag betytt något hade han frågat hur jag mådde. Hade jag betytt något hade han hört av sig trots trasig telefon. Men ja orkar inte bry mig. Släpper inte innanför hjärtats murar. Ler bara. Pratar bara. Orkar inte vara arg. Orkar inte känna efter. Lättare att le och fortsätta stapla sten runt hjärtat.
För om man ska vara ärlig mot sig själv, så betyder jag inte ett skit för honom..
fredag, januari 18
tisdag, januari 8
Och jag undrar vad jag gjort honom och jag undrar om han lever..
Och att inte veta något är det värsta..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
