Att komma hem

Sommarsverige som susar förbi bilfönster och fartkamror som blixtrar. Jag tog mitt pick och pack och stack. I härliga Härjedalen syns första snön och jag tänker att min generation är en lurad generation. Så går man ur bilen på 400 meters höjd över havet och möts av en överlycklig Geisha.
Och det är så skönt att komma hem!
Så blir det Broken och Dahlboms och en blivande Man som troligtvis druckit för mycket för att gifta sig dagen därpå. Sen blir det morgon med huvudvärk och en tripp till Storlien, till Kaffemannen med fru och tultande barn som plaskar i varma fjällsjöar. Och vad jag saknat Kaffemannen. Tillbaka i byn blir det kaffe och rök på både strand och altan och en tur till Holiday Club. Och funderingar på solbränna, och funderingar på korsord och undran om han sa ja? Och funderingar på inflytt och försäkringsbolag och undran över hur brännbollsmatchen gick? Och funderingar på funderingar och på karlar och en undran varför alla bra redan är tagna?!

Totus anctus

Aj, Aj, Aj är första tanken när jag vaknar och jag vet inte vilket som gör ondast. Är det halsen av allt för många cigaretter och glada sånger? Är det huvudet av allt för mycket alkohol? (Vad hände, vart är jag, vad var det nu han hette?) Eller är det den där strålande smärtan i hela armen för att jag på något jävla vänster lyckats slå en flisa ur armbågen.
Och jag går ut på altanen till bakisvänner som sitter och skrattar sönder sina magar på altanen. Vi kommer fram till att det där med att slå flisor ur armbågar inte är det bästa man kan göra. Just för att det gör så jävla ont! Och J gör ett frieri för att pigga upp och L tar hand om mig på alla sätt, och F klappar mig på armen och ber mig säga om det är något han kan göra. Världens bästa vänner i vått och torrt och låt oss alltid fira midsommar ihop. Sen går jag själv hem över sju ängar till ett hus som står tomt. Det är tyst och ensamt och jag har ont. Ont, ont, ont.
Så ikväll är jag liten. Liten och ynklig och öm.
Och helst av allt vill jag bli omhållen.

And I hate how he messes up my brain so I can't think straight, damn he's just like a Gin&Tonic

Så ringer det i telefonen en helt vanlig tisdag klockan tre och det är du och din otroligt fasta rumpa med tillhörande snygga mage och starka händer. Och du frågor om fika som i jag vill lära känna dig mer fika. Och jag vet inte varför men jag säger annan gång.
Så ringer telefonen och det är helt vanlig onsdag klockan tre och det är Geisha som säger något om Herr Amerika och när vi lagt på fortsätter jag lapa sol i parken med L och sen är du där och du säger hej och något om att här sitter ni och lapar sol och sedan går du vidare i din blåa skjorta och beige chinos. Och precis då vet jag varför jag sa anna gång.
Inte för din blåa skjorta och inte för dina beige chinos och inte för att du inte är my kind of guy. Bara för att du inte är han.

Om du och då och nu och här

När jag var i dina händers trygga förvar den kvällen visste jag inte varför jag hamnat där hos dig.
Och jag kände dig väldigt lite, för att ha känt dig så mycket.

Och än mindre kände jag mig själv.

Plan B?

Sommarljummen kväll och jag pratar med Geisha i telefonen. Blossar i mitt fönster och jag saknar henna så mycket. Skrattar ihjäl oss åt söta kids med knasiga frågor, åt att jag har ännu en ny telefon, åt helgens bravader och åt att jag nog inte är så välkommen till kyrkan längre. Sen pratar vi om den där längtan. Efter fria fjäll för min del och västkustklippor för henne. Och om hur vi skulle behöva varsin karl. Och färja till Riga i all ära men KarltillGeisha-planen gick i stöpet så vad är plan B?

Miss Förstådd

Just de där orden som man vill få ur sig är så svåra. Just alla andra ord flyger ut istället. Precis alla. För när jag inte får ur mig det jag vill kickar den där egenskapen jag ärvt av pappa in, Envisheten. Dumdristigeheten står jag för själv. Som idag när jag ville få ur mig såna där ord. Dom där som sitter så långt inne, då börjar jag prataprataprata istället. Och jag pratarpratarpratar och är envis och dum och tror nog på nåt sätt att om alla hundra miljoner ord som finns flyger ur min mun måste väl dom jag vill få ut också komma med någonstans. Men jag pratarpratarpratar tills vi inte längre hör på, varken du eller jag. Och fast det inte är meningen att jag ska uppfatta det så hör jag din tysta suck och sen ser jag dig gå iväg. Och när jag sätter mig i bilen sjunger min nya stereo ut allt det som inte kommer ur mig.