Såpoperareflektioner (för övrigt ett jättelångt ord)

Jag tittade på OC imorse. Du vet. Bakis som fan. Orkar ja gå och hämta datorn? Kommer ihåg det där blogginlägget jag skrev igår. Pinsamt. Kicken på mig! Okej. Måste ändå hämta datorn. Måste radera. Efter lite morgonångest sätter jag på OC. Avsnittet där alla kommer in på college. Alla utom Seth. Och han gör slut med Summers för att inte hon ska tacka nej till sin plats. Att tycka om någon innebär att vilja dens bästa. Till varje pris.
Tänker på dig och vi är egentligen nothing like OC. Helst av allt vill jag kunna gå ur det här å kunna säga "-Vet du, jag fick precis vad jag ville. Jag fick vad jag ville för jag gjorde allt som stod i min makt" Jag vill kunna skriva envis å målmedveten i mitt CV och när blivande arbetsgivaren (självklart får jag jobbet) ber mig att ge exempel på att jag är just envis och målmedveten ska jag stolt berätta hur jag fångade dig. Helst av allt vill jag kunna gå ur det här och säga just det.
Men inte till vilket pris som helst. För även om man inte kan skriva genomgod och hjärtligt snäll på CVt kan jag inte göra det på din bekostnad. Jag kan inte göra något avsiktligt som jag vet du skulle bli sårad eller arg eller ledsen eller på något sätt förstörde för dig. Då är det inte värt det. Då skulle jag ändå inte kunna se dig i ögonen.
Vad jag antar att jag vill säga med det här är väl att du plockar fram egenskaper i mig som jag knappt vet att jag har. And i like it. Skulle jag be alla jag känner beskriva mig med några ord hade jag inte fått envis å målmedveten från en enda. Jag lovar. Inte ens från mig själv.
Men framförallt vill jag väl komma ur det här över huvudtaget. Jag vill vara gonomgod och hjärtligt snäll även om orden får mig att må illa. Jag vill what's best for you. Till varje pris.