Världens sämsta vän? Jajemen, de e jag det!

Jag köpte en stor svart skinnsoffa. Jag såg den några månader innan jag flyttade in i min lägenhet och blev totalt kär i den. Du vet som man kan bli. Man ser den perfekta och sedan finns det ingenting annat som är ligger i samma liga. Inget annat som är lika bra. Och jag tog en massa pengar från mitt sparkonto för att kunna köpa den här soffan. Och äntligen är sparkontot på banan igen men det har kostat på. Nåt soffbord har jag fortfarande inte och vi snackar inte en heltid i jobb. Snarare det dubbla. Och de senaste månaderna har kostat på. (läs åren) För jag jobbar jämt och är alldeles för lojal och snäll mot chefer och kollegor. Till slut går det ut över mina vänner. Och jag satt här häromdagen och kände mig som världens sämsta vän. Hatar när jag inte kan ställa upp så som jag vill kunna. Hatar att inte ha tid för dom som verkligen är viktiga. För dom är så underbara och älskade och förtjänar bättre än vad jag har för tillfället. Tro inte att jag skyller på min dyra soffa. jag bara flög iväg här och följer ingen röd tråd. Jag tycker jättemycket om min soffa. Speciellt nu när jag är lite halvsjuk och får gosa ner mig i den.. Jag tycker bara inte tjejen som sitter i den. Hon felprioriterar. Hon är ingen bra vän. Något är fel när min vän ringer och frågar om det verkligen var jag som skickade blommor. Fast jag skrev hälsningar från Norrland och jag är nästan den enda hon känner i Norrland. Och jag har ingen aning om hur Geisha har det. Och när jag smsar Kaptenen ringer hon upp och säger 'Åh, fan.. lever du?' Och när jag smsar bästkompisen får jag inget svar och jag ringer upp men att prioritera kaffe hos mig finns inte på kartan.. Så jag fortsätter gosa ner mig i min soffa och känner mig fortfarande som världens sämsta vän. Och det finns inget jag kan göra förrän imorgon. Och frågan är; Hur går man från att vara världens sämsta vän till helt okej?