Ignore more

Det finns en ilska mot en likgiltighet. Det finns en ilska som jag inte rår på. Likgiltigheten är min. Och hans. Det är en del av det som gör han mystisk. M som i mystik. Det är en del av det som gör mig så jävla dum. Dum och, låt mig hitta ordet jag söker, IDIOTISK!
Arg, arg, arg!
Ilska alltså. En ilska mot en likgiltighet. Om att inte ta sig tid. Om att inte bry sig. Om att bara få en bekräftelse over and over från mig. Well, här är väl ännu en. Och det är just det enda han söker. En bekräftelse som säger honom att han fortfarande kan om han vill. Men han vill inte. Och jag är dum. Idiotisk som ger honom den. Och jag försöker ta mitt förnuft till fånga och vara likgiltig. Försöker ignorera när det gör för ont.
Blir hemlig.
Så här har du ännu en jävla bekräftelse. Jag bjuder på den idag. Det är ju finare att ge än att få.
You see, I've learned from the best. Japp, egotrippa på du.
Oh, shit ja hatar när ja skriver som om han faktiskt skulle läsa det här. Never. De e han alldeles för likgiltig för.
Så bry dig inte. Bry dig inte ens om att fråga nästa gång heller. Jag mår fint. Det hade varit så enkelt för dig och betytt så mycket för mig. Japp, jag spär på egotrippen ännu mer här då. Händer det någonsin att han frågar så är det ju ändå bara om ryggen. Japp, den där som jag svankar för mycket enligt honom. Eller hur? Så fortsätt likgiltigheten. Totalignorans tack. Och eftersom den här bloggen är ett sätt för mig att må bra tänker jag fokusera på det. Inte bloggandet alltså. Bloggen kan dra åt... Så nu skiter jag i det här bloggeriet. Han är en idiot, jag är en idiot. Konstaterat ännu en gång. Fokusera. Fokusera på de där med att må bra istället. Det må väl kosta lite extra ryggont imorgon då.. ;)

Och misstolka kan man göra med allt, jag slår vad om att ungefär alla som läser här misstolkar. xoxo / I know best (just egotrippin myself a bit)