lördag, november 14

Det ska göra mig starkare eller Var min, försvinn!.

Försöker kliva ur mitt skal och se allt från annat perspektiv.
Det är något med hans mörkmjuka stämma som skrämmer mig.
Det finns ett val att göra här.
Jag vågar inte svara.
Antingen kan jag låta det bryta ner mig och jag kan deppa ihop.
Svarar jag så trillar jag dit igen.
Man får det.
Men jag vill inte längre.
Det här är en sån sak där det faktiskt är okej att bryta ihop.
Not when he's treating me as dirt.
Jag kan stänga in mig i ett hörn.
Och egentligen finns inget att säga.
Släcka alla ljus.
Och bara en sak som är värd att höra.
Och jag vill det.
Men det kommer jag aldrig få höra.
Jag vill bryta ihop.
Not in a million.
Men går man utanför sitt skal och tittar noga i ena hörnet finns det en annan lösning.
Så när mobilen plingar och ringer.
Det kan göra mig starkare.
Då ger jag blanka fan.
Och på stereon sjunger Kiss om att ensam är stark.
Jag har väl lärt av den bästa.
Och Kiss har aldrig haft fel förut.
Och jag bävar för dagen jag träffar honom igen.
Så jag litar blint på dom och tittar noga i ena hörnet.
Det finns inget att säga.
Och när man väl inser att man har ett val är valet enkelt egentligen.
Jag vill inte höra.
Jag ska komma ur det här starkare.
Jag vill inte höra!
För som Kaptenen säger så har jag en livsglädje, and nothing is gonna bring me down.
Jag vill inte höra hans mörkmjuka stämma.
Och Kaptenen känner mig så väl, bättre än jag förstår.
Jag vill ha den viskandes nära, nära.
Hon läser mig som en öppen barnbok.
Vill känna värmen av hans andedräkt.
Själv har jag dyslexi och vill stänga in mig i ett hörn.
Men det kommer aldrig hända.
Släcka alla ljus.
Not in a million.
Men jag litar blint på Kiss så det här ska fan göra mig starkare.
Var min, försvinn!

Det kan verka oklart men det handlar om att läsa varannan rad.

Och det handlar också om att när jag skulle måla om min hall blev den rosa istället för lattefärgat. Och jag är ju så jävla rosa. Och min jobbarkompis frågade mig härom dagen; Jeja? Du är en sån där hård tjej va? Och det handlar om att jag är i Vm-byn, där nysnön faller och snökanonerna ljuder. Jag har iallafall hittat hem. Latten hos Geisha är beige. Och otroligt god. Och hon är bland dom bästa här i världen. Men hur visar man sånt?

Inga kommentarer: