Skillnaden mellan kompis och vän

Det är en vecka sedan. Sedan allt vändes upp och ned och allt var kaos. Morgonen efter bröt jag ihop totalt i kaptenens famn. Jag vet inte hur jag ens tog mig till bergbanan för att krismöta. Jag vet bara att benen aldrig känts så svaga. Jag och F satt i personalmatsalen igår och konstaterade att det är en vecka sedan. I almanackan är det en vecka sedan men för oss kunde det vara igår eller för ett år sedan.
Min bror är ingen telefonmänniska. Jag har världens bästa bror men när vi inte träffas pratar vi inte för han är ingen telefonmänniska. Jag har pratat flera timmar med min bror den senaste veckan.
Min älskade Geisha har gjort det hon är allra allra bäst på. Få mig att fokusera på annat. Kaptenen har kramat och gett mig kärleken och omtanken som jag behövt så mycket.
E har ringt och ringt och det är skönt att ha henne i Umeå. Det är skönt att veta att hon inte är oövervinnerligt långt borta. I norrland finns inga avstånd.
På 556-meter-över-havet-jobbet är vi ömma med varandra. Vi är varsamma och vi kramar och pratar om det som hänt. Och i tisdags vart jag hemskickad av storchefen och O tog med mig på hans jobb istället. Och det var skönt att slippa vara själv. Och han fixar med nycklar som är borta sedan kaoset. Och igår var det rent ut sagt hemskt att jobba afterski igen. Så ont i magen, så mycket ångest och jag ville bara försvinna genom marken. Och det är då jag hämtar min styrka i mina vänner. Mina helt fucking otroliga vänner. Tusen samtal från nyfikna och brydda kompisar men inget är som vänner.
Summan av kardemumman är att det är skillnad på kompisar och vänner. I sådana här situationer märker man skillnaden. Och jag hoppas mina vänner vet hur mycket dom betyder för mig.

Och mest av allt går tankarna till Tonys vänner och jag undrar hur dom har det. R.I.P.