Det handlar om Exet..

Raggsockarna på och pappas gamla norgetröja. Kryper upp i kalla skinnsoffan och på datorskärmen blippar ett litet rött hjärta upp. Det dyker upp bredvid böneflaggor från Himalaya och en kille i röd skjorta. Killen gömde jag i en liten låda långt in i hjärtat för snart två år sedan. Skjortan tror jag han gav bort i Goas huvudstad, men jag kommer inte riktigt ihåg. så jag plockar fram ett ofärdigt fotoalbum och försöker minnas. Försöker minnas de fina stunderna från Indien och ganska snart åker även bilder från Östeuropa fram. Många bilder och biljetter, mynt och brochyrer ligger fortfarande i ett kaos. Försöker febrilt reda ut och minnas detaljer som aldrig kan fångas i en väska. Där, i röran, ligger ett kort från sagornas stad. Han sitter på bryggan mitt i snön. Och jag minns hur det gjorde ont i magen den gången jag såg på honom. Kärleksont. Och det är där de riktigt fina minnena finns. I sagornas stad. Och dom minnena tänker jag inte ens försöka mig på att återberätta. Jag skulle aldrig kunna göra dom rättvisa. Dom minnena får stanna i sagornas stad och långt in i hjärtat i den där lilla lådan som nu ligger uppfläkt på mitt köksbord. För det där lilla röda hjärtat på min datorskärm berättar om att han hittat någon att göra nya resor och nya minnen med. Det berättar om att han träffat någon ny.
Det är en konstig känsla för jag har no aldrig tänkt det här scenariot i mitt huvud. Jag har aldrig ångrat att jag gjorde slut. Men gudarna ska veta att jag ångrar sättet jag gjorde det på. Jag önskar vi kunde prata oftare eller iallafall att han slutade vara arg på mig. Men jag förstår honom. Jag skulle också vara arg. Det är en konstig känsla just för att den drar upp så mycket och många känslor. Men faktum är, att när jag ser bilder på han och hon det röda hjärtat står för, så ler jag. I raggsockar, pappas norgetröja och en kall soffa och lägenhet ler jag. För to the bottom of this, när han är lycklig är jag lycklig. Å kärlek försvinner nog aldrig, men den kan väl ändras antar jag.