Nysnö

Finns det något bättre än första snön? Att sakta se första flingorna dala ner eller att piskas av dom en tidig morgon rakt i ansiktet. Oavsett är det en känsla av Herr Höst som ger vika för starka Kung Vinter och det är ett lugn och en kyla som är svår att slå. Så uppfriskande och när man drar den kalla luften ner i lungorna första gången känner man sig lika stark som Kung Vinter.
När jag var tretton brukade jag prata med en kille i telefon. Första gången han ringde mig var någon gång i slutet av november och jag sprang barfota ut på våran gräsmatta i västkuststaden. Första snön hade kommit den dagen men det var fortfarande indiansommar i luften och jag kände aldrig kylan från marken när jag pratade med honom. Kanske var det för att han fick mitt hjärta att slå dubbla slag, kanske för att jag svävade på små moln. Kanske var det på grund av honom jag uppfattade den hösten som indiansommar. Han hette Sebastian, hade lockigt brunt hår och ett sätt att förstå mig. Inte min första kärlek men han var den första som förstod mig. Och han dyker upp i mina tankar inte allt för sällan för i mitt liv har jag inte träffat så många som verkligen förstår. Och varje år när första snön kommer tänker jag på honom och jag undrar vart han tog vägen?
Nu bor jag i Vm-byn och här faller första snön i slutet av september. Någon gräsmatta har jag inte men kylan från betonggolvet på min balkong känner jag absolut när Mr M ringer. Jag svävar inte. Jag vet inte om mitt hjärta slår dubbelt, det pulserar nog mest i otakt. Det är för tidigt på året för att kunna tala om någon indiansommar men jag vet att han förstår mig. Han är en av få. Men han är inte nysnö.