Snöfall, stjärnfall, självförfall..

Det börjar bli vinter i byn. Det är stjärnklart och norrsken när jag åker ut till gunnilvallen om natten. Andra nätter feberfrossar jag i sängen. Vaknar av stress, känns som hjärtat ska banka sönder revbenen. Jag har varit här förut. Inget bra ställe men jag vet att jag klarar av det. Jag har varit med om värre. Inatt vaknade jag av att jag grät. Det är då jag blir rädd. Hur långt ner är botten? Hur långt upp är ytan? Åt vilket håll är jag påväg? Är jag ens på väg eller har jag gett upp? Det är nu jag är rädd. Det är nu jag vill ha dig här. Bara sitta tyst. Inga ord. Ingen närhet. Bara vara med dig. Bara vara.

Men du vill något annat. Så jag önskar när stjärnor faller. Fast jag vet att önskningar aldrig slår in.