Att ramla från en bro

Fråga inte hur jag mår, jag kan inte svara utan att darra på rösten. Titta mig inte i ögonen, jag ljuger när jag säger att allt är bra. Krama inte om mig, då fylls ögonen av tårar. Lämna mig ensam om natten, jag vill inte skrämmas. Men jag gråter konstant. Jag vaknar av att jag gråter på natten. Jag måste stanna när jag kör bil för att jag inte ser något. Jag balanserade på broräcket idag, jag halkade och föll flera meter. Det enda jag tänkte i fallet var; skönt, hoppas det gör ont. Jag låg kvar på isen ett tag, hoppades den skulle spricka. Sen grät jag ännu mer. Jag vet inte ens varför jag gråter. Det är nog bara för mycket nu. Det gör väl ont att springa in i väggen. Jag orkar inte mer. Jag vill bara gråta. Jag skulle behöva min bästa vän, han svarar inte. Lika bra de kanske, jag gråter bara om någon håller om mig. Och blir smärtsamt påmind om att du aldrig är här när jag behöver en vän.