En uppblåsbar docka

Jag hamnade i hallen när jag kom hem. Bland kataloger och räkningar, brev från Island och reklam. Utmattad och förvirrad hamnade jag där, med ryggen mot dörren och världen utanför. I min koja, mitt slott kan jag få sjunka ihop. Göra ingenting och stänga ute.
Tills han skickar bild på sin koja är allting bra. Jag skickar tillbaka och han svarar. Och han vet inte hur ledsen han gör mig. När allt anspelar på sex och inget på omtanke har han objektifierat mig. Då har han gjort mig till luft och min kropp till plast. Han vet inte hur ledsen han gör mig. Hoppas jag.
Eller så vet han precis men skiter i det.