Om en kaffetant i Nagykaniza

Kommer att tänka på henne lite då och då när jag längtar ut på resande fot. Hon måste nog varit den allra första när jag varit ute och rest som varit sådär genuint snäll. Ungerska äpplen och kaffe med sump klockan fyra på morgonen när man sovit utomhus på en tågstation någontans mellan Budapest och Zagreb. En liten rysk docka och Sertesmajcrem på det. Underbart. Det kaffet värmde så gott och jag har väl druckit tusen koppar kaffe sedan dess. Tusen koppar utan M, och hur du än lovar så antar jag att jag kan dricka tusen till utan dig. God damn.