tisdag, november 25

uppochnerochuppochnerochnerochuppochnerigen

Allt känns så bra när du ringer mig. Du får mig att skratta.
Allt känns så bra när du ligger med huvudet i mitt knä. Dina lugna andetag.
Allt känns så bra när du tränger in i mig. Det är som att du fattats mig.
Men det jobbigt när du går. Och boken ligger kvar.
Och det är jävligt när solen skiner och snön faller. För jag får inte dela det med dig.
Och jag vill bara dö när du smsar om stekta våfflor och tvätt. För en del av ditt liv kommer jag aldrig vara.
Och en plats i ditt hjärta kommer jag aldrig ha.







Och när snön föll vid bron ikväll och vinden letade sig innanför luvan och vantarna längtade jag så förbannat mycket efter dina varma kyssar samtidigt som jag önskade att bron var hundra meter högre och jag ägde modet att falla fritt

Inga kommentarer: