Än hör jag böneflaggorna från Himalayas berg slå i vinden

Efter en timma slocknade två skrållrande småflickor i baksätet och på skumpande leriga vårvägar diskuterar jag och mannen husköp, lån, tvivel och drömmar. Vi snurrar, snurrar runt i byns omnejd och hänförs av vackra vyer och att man kan sälja fallfärdiga lador för 2 miljoner. Mannen är god och lugn och trygg.
Och jag tänker på exet som fyller år och hur ledsen jag gjort honom så många gånger. Fast han alltid var god och lugn och trygg han också. Och jag önskar jag gjort saker annorlunda och jag önskar jag vågade ringa honom. Men jag är för rädd att göra han illa igen. Framför allt är jag rädd att minnas vilken dålig flickvän jag var. Och tanken att det är därför jag är ensam är ett faktum.
Jag saknar hur exet fick mig att må. Jag saknar hur han bet ihop käken när han var fundersam och jag saknar hans sett att se på mig.

Och ja saknar honom men inte oss.