Jo tack

Jotack, midsommar var roligt å allt det där som man ska säga. Å jag ljuger inte. Det var roligt. Jätteroligt faktisk. Det är bara det att ingen frågar längre hur jag mår? Självömkan? Javisst! Men det är sant. Jag ljuger inte.
Å jag tänker; varför frågar dom inte? Har dom tröttnat på att fråga? Nej, dom frågar andra. Har dom tröttnat på mina svar? Helt förståeligt, därför ljuger jag ju oftast när ni frågar. Glömmer dom att fråga? Kanske, men knappast troligt. Är dom rädda för svaret? Absolut. Men vad är dom rädda för? Dom är rädda för att dom inte kan göra något åt situationen. Rädda för att vara otillräckliga. Är det inte så? Är inte du rädd för att vara otillräcklig? Det är jag.