Han väcker något..

Har snackat med en så skön kille det senaste. Å han väcker något inom mig. Tror det är insperation. Jag som trodde den kreativa ådran i mig nästan dött. Plötsligt får jag lust att skriva. Plötsligt får jag lust att måla. Plötsligt får jag lust att sjunga och spela. Plötsligt får jag sån lust att tänka. Jag glömmer allt för ofta att tänka. Jag tror inte jag är ensam om det. Vi diskuterar för lite med varann. Är vi rädda för vad andra ska säga om våra åsikter? Jag tror mest det handlar om att vi ägnar för stor tid åt att tänka på onödiga saker. Eller så är vi helt enkelt rädda för vad vi kan komma fram till om vi tänker. Det är väl lättare att tänka på onödiga saker. Då kommer man inte fram till sanningar. Framförallt inte sanningar om sig själv.