Direkt från Ullådalen, en omväg runt hjärtat

Kanske är det bäst såhär. Att vi inte hörs ett tag så jag får tid att läka. Kanske är det bäst såhär. Att vi inte pratar ett tag för jag kommer bara säga något dumt. Och kanske är det bäst såhär. När du inte ringer och jag inte ringer och när vi inte ses. Då blir ingen besviken och ingen blir sårad. Inga gamla känslor flammar upp och inga sår rivs upp. Jag vill inte prata med dig längre. Det gör för ont. Det där du sa om att du var skyldig mig stort. Det hade du glömt när jag frågade om något litet. Och jag frågar väldigt sällan om nåt. Du insåg aldrig hur stort det jag offrade var. Att jag aldrig kände att jag hade något val. Att jag aldrig skulle gjort det igen. Så kanske är det bäst såhär. Att gråta just i ensamhet, och ångra vad man gjort.