Ensam / inte ensam

Bästa kussens, som i kusinens, telefonnummer kunde jag långt före mitt eget. Hennes bäbistunna blonda lockar badade varje sommardag tillsammans med mitt röda svall och i västkustens saltvatten ser det ut som en brännmanet. Varma sommardagar plockade jag upp brännröda maneter med händerna och bästa kussen skrek av förtjusning och vi vände dom i sanden och stekte tillsammans med sjögräsplättar på bohuslänska klippor. Och vi samlade larver från vägarna och luktade solvarm asfalt när vi kom hem till kaninburen under stora bigaråträdet. Där hade vi fjärilsuppfödning och där åt vi omogna krusbär och fick gräsfläckar. På kvällen kunde man ligga i timmar och plocka taggar från händerna för dom larverna som sticktes mest blev dom finaste fjärilarna. Sen fick man cykla upp och hem när det hade mörknat och lyset på cykeln var ständigt trasigt och skrubbsåren på knäna hann aldrig läka. Och någonstans på brännesslekantade stigar bestämde sig bästa kussen för att bli astronaut för vem vill inte bort ibland och vem vill inte till stjärnorna? Senare insåg hon att det där med att massakera brännmaneter är jäkligt roligt och kanske är det ännu roligare att massakera hjärnor. Hon tog studenten med högsta betyg och skrålande och full erkänner hon för mig att den riktiga anledningen till att hon vill bli hjärnkirurg är för att hon hoppas kunna fixa min hjärna någon gång. Imorse insåg jag att jag inte är den enda som behöver en hjärnkirurg.